moalinnealundgren.blogg.se/kronika

Det är en solig sommardag i Stockholm. Jag står ovanför plattan och tittar ner på de vita och svarta stenarna som många accosierar med den här såkallade knarkarplattan, ett av många fördomsfulla smeknamn. Förutom alla ''pundare'' passerar ett tusental olika personer denna plats varje dygn, ett tusentals olika personligheter med egna tankar, egna utseenden och egna värderingar. Här finns folk med stora neonlysande hår och långa svarta kläder, det finns de mest stilmedvetna tjejerna med långt välskött hår och korta avklippta jeansshorts som visar mer än de döljer, och sen har vi de killar i tighta designerkläder som ser mer femenina ut än många av dagens kvinnor. Det här är bara några av alla de stilar och människor som spenderar åtminstonde några minuter på plattan, även om de bara snabbt går förbi.

Jag ska inte säga alla, men de flesta accepterar varandra för hur dom utger sig för att vara. De är upptagna med sig själv, hur de själva ser ut och hur de själva är. Någonting jag alltid tyckt mer om i de stora städerna än i våran lila gruvstad där alla ska vara mer eller mindre likadana, annars är man konstig, helt jävla stört eller äcklig.
Hur många gånger har inte en kille i samma tighta kläder som de stilmedvetna karlarna på plattan blivit kallad tillexempel bög i kiruna? Hur många gånger har inte en tjej som klätt sig i de pösiga kläder som vår tids ''gangsters'' gör och blivit kallad flata?

Jag har aldrig förstått mig på hur sexuallitet kan spela roll på kläder, eller hur sexuallitet eller kön kan spela roll över huvud taget. Hur kan sättet jag ska bli uppfostrad på hänga på om jag har något som dinglar mellan benen eller inte?

Efter mina föräldrars uppbrott när jag var på ett ungefär två år spenderade jag mer eller mindre mina sex första år med min farsa. Vi bodde på en hundgård och jag blev uppfostrad som en pojkflicka. Det var inte det att pappa hellre skulle ha en son, men han lät mig göra vad jag ville, och lät mig inte påverkas av könsrollerna. När jag sedan flyttade in till stan för att börja skolan hade väll mamma vissa problem med att jag inte var en ''dotterdotter'' utan jag var väll egentligen neutral, och otroligt nyfiken på att börja skolan. Men skolan var en besvikelse, små söta flickor i rosa klänningar och våfflat hår. Med mammor som antagligen sett precis likadana ut. Pojkar med spiderman tröjor och blåsprayade tuppkammar som hoppade runt och skrek och tog plats. Hur kunde det bli sådan skillnad på flickor och pojkar?

Jag valde ganska snabbt att leka krig med pojkarna istället för att leka ''winx'' med flickorna, och det var ingen av barnen som reagerade på det, för i sexårsålderna bryr man sig inte, det finns inga bestämda krav. Däremot min mamma, hon hade länge problem med att jag var lite mer pojkaktig än de andra flickorna. Det märkte jag, jag trodde att jag var konstig och började mer och mer vara med flickorna.

Jag ska ta ännu ett exempel innan jag reder ut och förklarar det hela. Jag sitter i byn och målar naglarna på min sjuåriga kusin när hennes fyraåriga lillebror kommer in och skriker i ett glädjerop att han också vill ha, men hans pappa säger tvärt nej, och menar att han är pojke och inte ska ha sånt trams.

Vad i helvette är det för fel på samhället? Varför ska barn bli präglade med könsroller? Hur kan dom inte ens få ha ett val över hur de vill vara? Varför ska jag som tjej ha sådanna förväntningar på att sköta mig bra i skolan, kunna ta hand om ett hem och ta så lite plats som möjligt? Och hur kan det bli så att män blir uppsatta på en pidestal med minsta förväntningar, men ändå ska de ha allt serverat på ett silverfat?

Jag är definitivt inte feminist, jag tycker bara att rätt ska vara rätt. Vi ska alla, kvinna som man, bög som lesbisk eller vit som svart ha samma rättigheter. Det finns ingen som helst ursäkt till att ta skillnad på människor. Jag förstår inte för fem öre varför man ska printa in i barns skallar redan i tidig ålder vad de ska ha på sig, hur de ska bete sig eller hur mycket uppmärksamhet de ska få i livet. Samhället är den stora boven i dramat, jag kan definitivt inte skylla det här på män, felet ligger i många generationer av föräldrar.

De gånger någon av killarna i min klass ställt sig upp på ett av borden och skrikit ut både det ena dumma skämtet efter det andra har klassen skrattat så de hållt på att kikna. Skulle dock någon av oss flickor göra samma sak skulle folk kolla snett på oss, och vi skulle uppfattas som uppmärksahetskrävande, ett problembarn som är både konstig och jobbig. Hur vet jag det här? Jo för det är sån jag är, till skillnad från många av de flickor som uppfostrats i samma vardag som jag skulle jag faktiskt ställa mig på det där bordet, och ta lika mycket plats som killarna, och ja jag har många gånger blivit tittad på snett och många gånger blivit dömd av folk som inte känner mig.

Det jag vill komma fram till är hur sjukt styrda vi är av hur världen en gång var och de könsroller som hänger kvar, och hur galet det är att våra föräldrar ska få plantera det här i så tidig ålder. Tänk om alla skulle ha blivit uppfostrade likadant, då hade vi alla fått samma chans i samhället. Tänk om alla fått samma chans att välja som jag, hur hade vi levt idag? Det här med att män får bättre lön än likasinnade kvinnor tänker jag inte ens gå in på, det är ganska självklart att det är helt galet.

Dock tycker jag att föräldrar och andra bör ta sina barn med en nypa salt och inte ta rollerna på så stort allvar. Det vore ju helt underbart om barnen bara kunde få välja vem dom är från början, och om vi bara tillsammans kunde sudda ut allt gammalt groll. Vi är på en stor bättringsväg, men vi kan tyvärr inte förändra de som redan levt större delen av sitt liv. Däremot kan vi förändra våra kommande individer. Så kan inte jag och du som läser detta göra en överenskommelse? Låta våra kommande barn vara det dom själva vill vara, och inte försöka påverka dom till att bli varken morot eller sjöhäst. Jag tror att ett sådant steg skulle kunna förändra det framtida livet och de förhållanden som komma skall drastiskt och till det bättre. Och till ungdomar som läser detta, låt inte dina föräldrar göra dig till någon pågrund av ditt kön!

Av Moa Lundgren, Kiruna

Mitt första inlägg.